Filmjournalen utkom den 10.12 2009 med ett jubileumsnummer för att fira sitt och Finlandssvenskt filmcentrums 20-årsjubileum. Här är verksamhetsledare Dag Anderssons ledare som ingår i jubileumsnumret.

20 ÅR AV ENTUSIASM

Finlandssvenskt filmcentrum och Filmjournalen
fyller i år 20 år. Jubileet firar vi närmast i arbetets
tecken av den enkla anledningen att arbetet
aldrig tycks ta slut.

Ända sedan starten för 20 år sen har våra arbetsuppgifter
i stort sett varit oförändrade. Vi vill jobba för att svenskspråkiga
i Finland skall kunna se film isina hemknutar och helst också på
sitt modersmål. I klartext betyder det att vi jobbar med biograferna
på små finlandssvenska orter, med filmfestivaler,
med filmimport från Sverige och Norden och med
att lobba för svenskspråkig text, dubbade svenska
filmkopior och reklammaterial på svenska. Det arbetet
lär inte ta slut den närmaste tiden.

Vi vill också jobba för den finlandssvenska filmen.
Inte genom att själv producera film men genom
att ordna visningar och festivaler, arrangera
möten, kurser och fortbildning och sprida information.
Filmjournalen och våra hemsidor är en viktig
del av det informationsarbetet.

Men vem är det som bestämmer att det är just det
här vi skall göra? Och vem säger att det överhuvudtaget
är viktigt?

I det här numret av Filmjournalen berättar vi bl.a.
lite om filmcentrums förhistoria; hur och varför Finlandssvenskt
filmcentrum grundades och av vem.

Det är viktigt att känna till om man vill förstå hur
filmcentrum arbetar.

Filmkulturen har aldrig ansetts riktigt rumsren
i Finland. Film är billig underhållning för de stora
massorna och har ingenting med ”riktig” kultur att
göra. Ändå har det alltid funnits en liten minoritet
filmälskare som insett att film är ett av de mest
spännande och mångsidiga kulturella uttrycksmedel
som finns. Den första filmklubben i Finland
grundades redan på 30-talet av bl.a. Alvar Aalto,
men Skyddspolisen stoppade den verksamheten.
Först på 50-talet kom man igång igen och då grundade
också filmentusiasterna Jörn Donner och Aito
Mäkinen filmarkivet. Först i slutet av 60-talet kom
staten med i bilden då Filmstiftelsen grundades.
Typiskt för filmkulturen är att den hålls levande
av enskilda entusiaster. På 70-talet lyckades man
lobba för samhälleligt stöd till filmverksamhet ute
i regionerna, men någon statlig eller kommunal
struktur för verksamheten fanns och finns fortfarande
inte. Arbetet sköttes av entusiaster som
envist ansåg att filmkultur är viktigt fastän kanske
ingen annan i omgivningen delade deras åsikt.
Också filmcentrums verksamhet bygger på enskilda
aktivisters entusiasm. 1981 startade läraren
Christer Friis en ambulerande biograf ute i den åboländska
skärgården. Ett par år senare lyckades han
få pengar för den första svenskspråkiga regionala
filmsekreteraren. 1989 grundades Finlandssvenskt
filmcentrum för att bredda och utveckla verksamheten.
I samma veva grundades Filmjournalen av
en annan entusiast, Johanni Larjanko, som jobbat
med tidningen ända sedan starten. Ingen har bett
oss göra det här, ingen har gett oss ett uppdrag;
orsaken är att vi tycker att det är viktigt jobb och ett
jobb som måste göras.

Filmcentrum är inte en statlig eller kommunala
organisation utan en fri medborgarorganisation.
Föreningen Finlandsvenskt filmcentrums medlemmar
består av enskilda filmentusiaster som delar
vår syn på filmen som en viktig del av den finlandssvenska
kulturen. Pengar för verksamheten måste
sökas på nytt varje år och vi kan aldrig vara riktigt
säkra på hur det går. Hittills har det ekonomiska
ordnat sig – tack till våra finansiärer för det.

Vi är tack och lov inte heller (längre) de enda som
jobbar för film på svenska i Finland. På många orter
har filmentusiaster fått strålande resultat till stånd;
filmfestivalen Vera i Mariehamn, Ekenäs filmdagar,
Filmens vänner i Vasa, uf-biograferna i Österbotten...
Tillsammans gör vi kulturlivet i Svenskfinland
betydligt rikare.

Arbetet i filmcentrum fortsätter men från och
med nu under en ny ordförande. Efter närmare 30
års arbete för filmkulturen i Svenskfinland drar sig
Christer Friis tillbaka från ordförandeposten och ger
klubban vidare åt Claes Olsson. Många av Christers
visioner har förverkligats och många gånger var han
steget för oss yngre. Fortfarande kommer jag t.ex.
ihåg hur jag skakade på huvudet åt tanken på att
filmcentrum skulle börja importera och distribuera
film. Lilla filmcentrum? Omöjligt. I dag äger filmcentrum
ett eget import- och distributionsbolag. För en
sann entusiast är ingenting omöjligt.

Finlandssvenskt filmcentrum tackar Christer för
hans djupa engagemang och starka insats för den
finlandssvenska filmkulturen.

DAG ANDERSSON