Tillbaka
Ja just det, ni läste rätt: Lotta Petronellas skildring av fyra kvinnors liv i Åbolands skärgård är faktiskt något så unikt som en lång finlandssvensk dokumentär. När gjordes det sist en finlandssvensk lång dokumentär? Att dessutom Glenn utses till bästa TV-film år 2008 visar att något är på gång.
Filmcentrums förre medarbetare Krister Uggeldahl skriver i en kommentar i Hufvudstadsbladet att den finlandssvenska filmen måste ut, de förtjänar och kräver en större arena. Jag tror att här slår han huvudet på spiken. Det vore kanske nu dags för den finlandssvenska filmen att ta nästa steg. Filmerna måste ut.
I dag är situationen så att de finlandssvenska filmernas enda forum är FST5 och så värst stora tittarsiffror har tyvärr inte denna kanal. Vidare visas filmerna möjligen på någon festival, som nu senast under filmmönstringen. Sporadiskt ordnas det även kanske andra visningar. Med tanke vilka stora resurser, både andliga och ekonomiska, som en films tillblivelse kräver, så borde filmerna kunna utnyttjas bättre.
Här kommer några förslag på hur detta kan ske:
De finlandssvenska filmerna borde nå ut till den egna publiken: det vill säga finlandssvenskarna. Med dagens lätta visningsteknik och ett ungdomshus i nästan varje by går det säkert att ordna turnéer med intressanta finlandssvenska filmer. Gärna också så att regissören är med vid visningar – att han eller hon får möta sin publik.
De finlandssvenska filmerna handlar ju faktiskt också om något. Och många filmers innehåll går säkert att utnyttjas i skolundervisningen. Precis som Skolbioföreningen gör lärarhandledningar för långs spelfilmer, borde det göras lärarhandledningar till de finlandssvenska filmerna.
De finlandssvenska filmerna borde nå ut till den finskspråkiga publiken. Just nu pågår faktiskt ett intressant försök i den riktningen: På initiativ av Norra Karelens filmcentrum har det producerat en serie med DVD:n som innehåller regionalt producerade filmer. Dessa DVD:n får visas offentligt projicerade på stor duk. På en av dessa DVD:n finns två finlandssvenska dokumentärer: Den ovan nämnda långa dokumentärfilmen Skärikvinnor samt – faktiskt – min egen film En pälshistoria från år 2000.
Det är ju ganska intressant att vi finlandssvenskar inte själva har varit först med att ge ut en DVD med finlandssvenska dokumentärer. Det är numera inte så dyrt att producera DVD:n och att ge ut en serie med finlandssvenska filmer på DVD borde inte vara en helt omöjlig tanke. Jag tror till och med att det skulle finnas ett stort intresse för en sådan DVD-serie hos den stora allmänheten. Finlandssvensk filmcentrum har redan fattat ett principbeslut om att ge ut en serie med både och ny och gammal finlandssvensk film. Men finansiering är ännu oklar.
Vidare borde den finlandssvenska filmen också kunna nå en publik utomlands. Här krävs en mycket målinriktad verksamhet med till exempel finlandssvenska retrospektiver på olika utländska festivaler för att väcka intresse hos uppköparna. Finlandssvensk filmcentrun ordnade på 90-talet dylika retrospektiver i både Stockholm och Göteborg. Vore det nu dags på nytt och kanske på någon festival i Mellaneuropa? TV-kanalerna i Europa utgör en enorm marknad, som ännu är nästan helt okänd för de finlandssvenska producenterna.
Det finns alltså mycket som kan göras för att få ut den finlandssvenska filmen och Finlandssvenskt filmcentrum är gärna en del av denna process.
KLAS FRANSBERG
Ut med filmerna!
15.12.2009
Klas Fransberg
Ut med filmerna!
Den 12:e finlandssvenska filmmönstringen i slutet av mars visade hela nio nya finlandssvenska filmer. Bland dem fina filmer som Venla-vinnaren Glenn, Ulrika Bengts nya film Innan det vita och helaftondokumentären Skärikvinnor. Samt en hel drös med filmer från Åland och andra intressanta finlandssvenska produktioner.Ja just det, ni läste rätt: Lotta Petronellas skildring av fyra kvinnors liv i Åbolands skärgård är faktiskt något så unikt som en lång finlandssvensk dokumentär. När gjordes det sist en finlandssvensk lång dokumentär? Att dessutom Glenn utses till bästa TV-film år 2008 visar att något är på gång.
Filmcentrums förre medarbetare Krister Uggeldahl skriver i en kommentar i Hufvudstadsbladet att den finlandssvenska filmen måste ut, de förtjänar och kräver en större arena. Jag tror att här slår han huvudet på spiken. Det vore kanske nu dags för den finlandssvenska filmen att ta nästa steg. Filmerna måste ut.
I dag är situationen så att de finlandssvenska filmernas enda forum är FST5 och så värst stora tittarsiffror har tyvärr inte denna kanal. Vidare visas filmerna möjligen på någon festival, som nu senast under filmmönstringen. Sporadiskt ordnas det även kanske andra visningar. Med tanke vilka stora resurser, både andliga och ekonomiska, som en films tillblivelse kräver, så borde filmerna kunna utnyttjas bättre.
Här kommer några förslag på hur detta kan ske:
De finlandssvenska filmerna borde nå ut till den egna publiken: det vill säga finlandssvenskarna. Med dagens lätta visningsteknik och ett ungdomshus i nästan varje by går det säkert att ordna turnéer med intressanta finlandssvenska filmer. Gärna också så att regissören är med vid visningar – att han eller hon får möta sin publik.
De finlandssvenska filmerna handlar ju faktiskt också om något. Och många filmers innehåll går säkert att utnyttjas i skolundervisningen. Precis som Skolbioföreningen gör lärarhandledningar för långs spelfilmer, borde det göras lärarhandledningar till de finlandssvenska filmerna.
De finlandssvenska filmerna borde nå ut till den finskspråkiga publiken. Just nu pågår faktiskt ett intressant försök i den riktningen: På initiativ av Norra Karelens filmcentrum har det producerat en serie med DVD:n som innehåller regionalt producerade filmer. Dessa DVD:n får visas offentligt projicerade på stor duk. På en av dessa DVD:n finns två finlandssvenska dokumentärer: Den ovan nämnda långa dokumentärfilmen Skärikvinnor samt – faktiskt – min egen film En pälshistoria från år 2000.
Det är ju ganska intressant att vi finlandssvenskar inte själva har varit först med att ge ut en DVD med finlandssvenska dokumentärer. Det är numera inte så dyrt att producera DVD:n och att ge ut en serie med finlandssvenska filmer på DVD borde inte vara en helt omöjlig tanke. Jag tror till och med att det skulle finnas ett stort intresse för en sådan DVD-serie hos den stora allmänheten. Finlandssvensk filmcentrum har redan fattat ett principbeslut om att ge ut en serie med både och ny och gammal finlandssvensk film. Men finansiering är ännu oklar.
Vidare borde den finlandssvenska filmen också kunna nå en publik utomlands. Här krävs en mycket målinriktad verksamhet med till exempel finlandssvenska retrospektiver på olika utländska festivaler för att väcka intresse hos uppköparna. Finlandssvensk filmcentrun ordnade på 90-talet dylika retrospektiver i både Stockholm och Göteborg. Vore det nu dags på nytt och kanske på någon festival i Mellaneuropa? TV-kanalerna i Europa utgör en enorm marknad, som ännu är nästan helt okänd för de finlandssvenska producenterna.
Det finns alltså mycket som kan göras för att få ut den finlandssvenska filmen och Finlandssvenskt filmcentrum är gärna en del av denna process.
KLAS FRANSBERG
