KULTUR ÄR ETT FULT ORD
Finlands filmstiftelse publicerade nyligen sitt målprogram för åren 2011–2015. Eftersom Filmstiftelsens viktigaste uppgift är att stöda inhemsk filmproduktion är det naturligt att det främst är det som målprogrammet handlar om. Men Filmstiftelsen har också andra uppgifter; stöd till biografer, stöd till filmimport och stöd till filmfestivaler. Av de här är det endast biograferna som nämns i programmet och det i samband med digitaliseringen.Det är förstås naturligt att de som får sitt bröd från den inhemska filmen gärna lyfter fram den som den enda verkligt viktiga biten i finländsk filmkultur. På kort sikt är det fråga om arbetsplatser och inkomster. Ändå tror jag det är nyttigt att se inhemsk filmkultur i ett bredare perspektiv. För att utvecklas som filmland är det viktigt att publiken har möjlighet att bekanta sig med ett brett spektrum av
film från olika delar av världen. Stöd till filmimport, filmklubbar, filmtidningar, arthouse-biografer och filmfestivaler borde därför vara en naturlig del av det inhemska filmstödet. Inhemska filmarbetare borde i ännu högre grad uppmuntras att söka sig utomlands för att hämta kunskap och erfarenhet samtidigt som utländska filmarbetare borde lockas till Finland. Filmkonsten är internationell och för att inte den inhemska filmen skall förvandlas till exotisk kuriosa bör de internationella kontakterna vara täta på alla plan.
I dag när det till och med är svårt att se svensk film på biograferna i Finland – senaste exemplet Cornelis som av allt att döma INTE får normal biografdistribution i Finland – känns filmstiftelsens målprogram, där man inte överhuvudtaget tar upp publikens behov av en mångsidig filmkultur, närmast lite unket.
Stödet till den inhemska filmen har stigit med 70 procent sedan 2007. Det är förstås nånting vi alla kan vara mycket nöjda över. Däremot har stödet till de organisationer som ute på gräsrotsnivå jobbar för att sprida en månsidig filmkultur till publiken i alla delar av landet endast ökat obetydligt eller inte alls. Att den här delen av filmkultur inte överhuvudtaget nämns i filmstiftelsens målprogram är inte heller ägnat att öka dess betydelse och prestige i beslutsfattarnas ögon.
Målprogrammet har fått namnet Den finska filmens målprogram. Det är beklagligt att namnet tolkats så bokstavligt. Själv hade jag hellre fått i min hand Den finländska filmkulturens målprogram. Målprogrammet finns att läsa på Filmstiftelsens hemsidor, även på svenska.
Dag Andersson, Verksamhetsledare
för Finlandssvenskt Filmcentrum