Filmtoppen vecka 48/2023

ÖVRIGA NYHETER

Tips på övriga premiärer ni inte vill missa!

There’s something in the barn – Amerikansk familj ärver gård i Norge och går in för att fira jul på plats och ställe. Det som ingen berättat för Bill (Martin Starr) och hans familj är att gå varsamt fram med stallstomtarna, ett gäng som reagerar dåligt på starka ljus och hårda ljud. Det är fråga om en rysarkomedi som driver med de kulturella skillnaderna - hur kul som helst. Men gärna hade man sett lite mer blod, slutresulatet är i snällare laget. ★★★

Thanksgiving – Det var Eli Roth, regissören, som med Hostel lade grunden för den skräckinjagande ”tortyrporren”, en subgenre i sig. Så när unge herr Roth ger sig i kast med Thanksgiving finns det gott om blodiga detaljer. Det börjar med en Black Friday som spårar ut, slutar med en maskerad baneman som hämnas på de skyldiga. Lika innovativt som groteskt, elakt som fan. Inte för var smak, behöver det sägas. ★★

Pakoja & haaveita – En galen och livsbejakande, teatralisk fantasi som blankt struntar i genregränser och firar livet genom att påminna oss om döden. Så lyder programförklaringen för Kaisa El Ramlys roadmovie och på basen av trailern är detta ingen överdrift. Snurrigt värre, i sällskap av Dick Idman, Robert Enckell m.fl.

Blackberry – Efter Nokia och innan Iphone var det BlackBerry som satte agendan – om än för en försvinnande kort tid. Men det som kommersiellt sett framstår som en tragedi har i Matt Johnsons nypor blivit något av en tragikomedi. Fina recensioner på andra sidan av Atlanten, finns eventuellt skäl att återkomma.

KLOTTERPLANKET

Svenskar vill vi (inte) vara

Krister Uggeldahl
1.12.2023

Svenskar äro vi inte längre, ryssar vill vi inte bli, låt oss alltså bli finnar. Så heter det i det gamla ordspråket och jag vill fästa uppmärksamhet vid den inledande frasen – sett ur en strikt cinematisk synvinkel.

Det har varit ett tufft år för den svenska filmen – i Finland. Barnfilmen Håkan Bråkan fick aldrig luft under vingarna och UFO Sweden bombade stort, trots sin många kvaliteter. Lite bättre gick det för Länge leve bonusfamiljen (med sin inbakade tv-koppling), samma med Andra akten som i kraft av radarparet Lena Olin & Rolf Lassgård väckte en viss uppmärksamhet.

Dramakomedin En dag kommer allt det här bli ditt försvann däremot utan ett pip. Den i särklass största besvikelsen är ändå Lukas Moodyssons Tillsammans 99. Där originalfilmen (från år 2000) samlade nästan 60 000 biobesökare debuterade den lätt mörkare uppföljaren utanför top-20 – utan att hämta sig. Snacka om vår tids rädsla för allvar.

Det är bara att hoppas på ett bättre nästa år, i synnerhet som man kan tycka att biograferna i Svenskfinland här skulle ha en språklig och kulturell ”konkurrensfördel”. Först ut, redan till julen, är roadmovierullen Ett sista race med David Hellenius, Malin Akerman och Jonas Karlsson. Och så hoppas vi på Håkan Bråkan 2 med svensk premiär till sportlovet.

Regionernas frammarsch

Krister Uggeldahl
24.11.2023

Finnkino, den största och vackraste spelaren på den finländska biografmarknaden har en marknadsandel på sisådär 70 procent. Men på basen av snacket i offentligheten kan man få en bild av att Finnkino säljer varenda en biobiljett i det här landet.

Inte minst därför är det med glädje man noterar att Svenska Yle och dess lokalredaktioner på sistone lyft fram små lokala biografer på finlandssvenskt håll - i regel familjeföretag med långa anor.

Kommer speciellt bra ihåg reportaget om Bio Pallas i Karis som öppnade efter en stor (och dyr) renovering och nu skiner som aldrig förut. Plötsligt än handbollen inte den enda anledningen till att besöka Karis!

För ett par veckor sedan uppmärksammades funkispärlan Kino Olympia i Hangö där företagarparet Keijo och Eeva Alanen förbereder sig på att gå i pension. Men ingen panik! Byggnaden som inrymmer biografen har köpts av investeraren och bioentusiasten Ari Tolppanen och verksamheten fortsätter, från nästa höst i ny regi.

Superhjältetrikån rämnar

Krister Uggeldahl
17.11.2023

Vad är det som händer med superhjältegenren? Det tidigare så pålitliga filmindustritåget, en kassako av rang, ser nu ut att bromsa in, en gång för alla. DC-stallets Blue Beetle floppade  stort tidigare i höst och samma öde verkar drabba Marvel-studions The Marvels-opus.

Där Captain Marvel (2019), med Brie Larson i titelrollen, öppnade med drygt 150 miljoner dollar fick uppföljaren nöja sig med knappt en tredjedel av detta. Här vore det lätt att peka på filmens ”kvaliteter”; ett rörigt manus, platta karaktärer och specialeffekter som på inget sätt sticker ut.

Men frågan är om inte problemen ligger djupare än så. Det torde snarare handla om mättnad, utmattning, om en överexploatering av marknaden. Det är inte nog med att Marvel Cinematic Universe – som det heter – klämmer ur sig filmer i rasande takt, man bullar dessutom upp med spinoffs i tv-formatet, modell Ms. Marvel på Disney+.

Till slut blir det bara för mycket av det goda, behöver det sägas. Personligen kommer jag inte att förlora nattsömnen, det är länge sedan superhjältestuket kändes på riktigt utmanande, men biograferna kan förstås hamna i kläm.

InHEMSKT?

Krister Uggeldahl
10.11.2023

Svensk film hörde – vid sidan av den franska – i årtionden till den mest lyskraftiga i ett europeiskt pespektiv (Änglagård, Masjävlar, En man som heter Ove). Det var tills lillebror Finland körde förbi med en närmast optimal mix av barnfilm (Risto Rappare), arthouse (A. Kaurismäki) och tunga nationella ämnen (Olavi Virta).

Men nu är det som om motorn skurit sig. Bortsett från Höstlöv som faller och Lappo 1976 har de inhemska filmerna på sistone floppat rejält, även när kvaliteten funnits där, såsom i Ljus ljus ljus och Je´vida. Osökt inställer sig frågan: görs det för mycket inhemsk film för tillfället? Underförstått: äter filmerna upp varandra? Eller hänger det på ämnesvalen, är filmerna som produceras för smala? Behövs det fler genrefilmer, typ komedier?

Hur som helst ser vi fram emot Tiina Lymis Stormskärs Maja med premiär den 19 januari. Mycket står på spel där, inte blott fiskelyckan.

FENOMEN(ALT) – Five Nights at Freddy's

Krister Uggeldahl
3.11.2023

Så vad händer när en kritikerrisad rysare utan ett enda stort namn går upp på bio? I fallet med Five Nights at Freddy's springer publiken benen av sig – drygt 25 000 tittare redan på premiärdagen, mer än Barbie (!) – och man frågar sig varför. Den springande punkten här är ett gediget tv-spelförflutet, modell viral hit som gjort att ”Freddy” fått ett liv vid sidan av.

Filmen då? Handlingen kretsar kring en nedlagd pizzeria där mjukisdjurlikande robotar härjar nattetid. Till det kommer historien om en nattvakt (Josh Hutcherson) som kämpar med sina egna demoner - något om en lillebror som försvann i unga år. Slutresultatet är förvånansvärt oblodigt och varför inte. Men vad hände med spänningen och nagelbitardramatiken, det här håller bara inte. Kejsarens nya kläder? **